Thure Bredskär – en aktivist för friheten

I gränstrakten mellan Karleby och Kelviå finns en vägskylt med texten Puotiniemi. Vägen leder till Bottenvikskusten och sommarstugeägarnas båthamn och slutar på gårdstunet vid Puotiniemi gårdsgrupp.

Här gifte sig ynglingen Thure Jakob Bredskär från Möllers med Lempi Maria Puotiniemi den fjärde januari 1920. I familjen föddes döttrarna Salli Maria och Saga Helena. Pappa Thure blev en verklig aktivist i kampen för Finlands självständighet.

Jägaråren 1915-1916

Jägarrörelsen som föddes under Finlands självständighetskamp ledde också till en värvnings- och transportetapp i Karleby. Apotekaren K. U. Roos och Gustaf Sandström var betydande bakgrundsmän för etapp punkten. Möllersviken i Karleby socken valdes till avfärdsplats för dem som skulle skaffa sig jägarutbildning. Från Möllersviken seglade man över till Umeåtrakten på svenska sidan.

I Bredskärs Anders och Marias fiskarfamilj föddes en son den 30.7.1894 som fick namnet Thure Jakob. Pojken växte upp med havet som granne. I början av 1900-talet kom de första motorerna till fiskebåtarna. Redan som pojke lärde sig Thure fördelarna och nackdelarna med dessa nya maskiner. Redan år 1915 var Thure redo att korsa Bottenviken för första gången.

K. A. Wegelius har i sin bok Routaa ja Rautaa 1933 återgått en exakt skildring av Thure och de första jägartransporterna. ''Den 20 oktober 1915, genast efter skymningen då luften ännu var klar , Gustaf Sandström stod till rårs och Thure skötte maskinen. Den nattliga färden förlöpte väl, men pejlade inte mera fel än 10 km och det berodde på att kompassen gått sönder och därmed var Thures första mänskosmuggling lyckligt genomförd."

Thures namn återfinns i många böcker och tidningsartiklar som beskriver jägarrörelsen. Den första november 1917 behövs Thure för att flytta vapenskeppet Equitys vapenlast. Ryssarna år alldeles hack i hål. Men Thure känner vikarna långs kusten och klarar sig från färden.

Frihetskriget kallar honom till sina led under vintern 1918. Thure är med de övriga mannarna från Karlebynejden i Tammerfors trakten. Den första aktivistperioden är över och Thure återvänder hem, gifter sig och det dagliga livet i Puotiniemi tar vid.

Åren 1939-1948

Vid vinterkrigets utbrott år Thure redan 45 år. Som tvåspråkig kommenderas han till utbildningscentralen i Vasa för att utbilda pojkarna och männen från kusten till fronttjänstgöring. Men långe hinner inte Bredskärs Tuure, som hans förnamn började skrivas under årens lopp, hålla till vid hemstranden och reparera båtar. Under fortsättningskrigets sista veckor i augusti 1944 startar ett vapensmugglingsprojekt. Och redan den tolfte maj 1945 styr Tuure båten igen mot Sveriges kust.

Överste Paavo Kairinen skriver i sin bok Marttisen miehet: Den tolfte maj 1945 beger sig Thure Bredskär ut på en "vanlig" fiskefärd i vårkvällens skymning. Som hjälpreda på den här resan är en främling, en man vid namn Keravuori, som av smugglingsorganisationens ledning fått order att snabbt ta sig ur landet. Kontakterna till Bredskär sköts snabbt via Gamlakarleby. Aktivistens båtfärder till Sverige fortsätter än en gång.

Bokens författare Paavo Kairinen försvinner själv längs en annan rutt till Sverige. Hösten 1945 får Thure ett hemligt meddelande. Kairinens familj, hustru och två barn bör också fås över till Sverige. Den här resan innehåller också tragik. De svenska myndigheternas inställning till transporterna tar sig en ny vändning, de vill inte fortsätta att ta emot flera asylsökanden.

Thure Bredskär måste lämna. Kairinens familj på en utö utanför Skellefteå. Men en man som år ute för att samla ihop fåren inför hösten upptäcker familjen följande morgon och tar dem med sig och de når lyckligt fram trots allt.

Situationen i Sverige stramas åt allt mer under åren 1945-46. Man hotar med att sända tillbaka alla flyktingar till Finland. Man når dock en lösning och överflyttningen till USA förverkligas.

Det politiska klimatet tillspetsas här i Finland under åren 1945-1947. Moskva kräver att en stor grupp flyktingar från Estland, Ingermanland och Karelen skall utlämnas. Thure transporterar också dessa flyktingar.

Undertecknad minns själv när en scoutledare bosatt i Seinäjoki anländer till Gamlakarleby sommaren 1947. Han hade gift sig med en flicka från Ingermanland under krigets slutskede. Också den gången var det Thure Bredskär som hade hand om nattransporten.

Den hemlighetsfulla båten och båtförarens utfärder till Sverige gick under namnet "fiskeresor". Ar 1946 sitter Thure ett par dagar i Gamlakarleby polisens finka vid Strandgatan. Det finns inga bevis. Thure döms inte för smuggling.

Elis Kokkos minnen

Bredskärs Thures dotter Salli gifter sig 1946 med Elis Kokko som blivit evakuerad från Ladogakarelen till Karlebynejden. Elis specialuppdrag börjar redan 1941 då han med i Tornedalen och griper desertörer i Kolaritrakten. En del av dessa som togs till fånga väljer sig skyddshäkte istället för fronttjänstgöring.

Som en följd av dessa anhållanden hamnar Elis i sin tur för första gången på förhör hösten 1944. Personerna i skyddshäktet angav honom. Processen är överraskande lång. Ännu år 1947 är Elis i förhör i Kemi. Det blir ingen dom. Men militärpolisgruppens ledare från 1941 en löjtnant och en sergeant får sitta i fängelse en tid på försorg av kontrollkommissionens poliser.

Under våren 1946 rör sig flera båtlaster med ester och ingermanländare via Puotiniemi. En gång fanns hela 12 flyktingar samtidigt på vinden i Puotiniemi i vänta på bättre väder. Elis Kokko följer med Thure på fyra dylika båtresor. Esterma och ingermanländama togs emot utanför Skellefteå. Ännu sommaren 1947 för de en grupp flyktingar över Bottenviken.

Elis och Salli minns ingående händelserna under åren 1946-1947 och Salli minns även tydligt pappa Thures resor under åren 1944-1945. De minns tydligt då kontrollkommissionens poliser och Gamlakarleby polisen dök upp i Puotiniemi hösten 1947. Thure hade just samma dag begett sig med båt till föräldrarnas hemstrand i Möllersviken. Vid den tiden kunde man vänta sig ett och annat. Vapensmugglingen hade kommit ut i offentligheten.

Under åren 1944-46 använde sig Thure ofta av lånade båtar under sina resor. Bland båtägarna återfinns namn som Gunnar Andersson och Valde Witick. Thure skaffade sig själv en större båt som döptes till Ida.

Puotiniemi var sedan början av 1800-talet Donnerska släktens sommarnöje. Släkten byggde en sommarstuga till invid Puotiniemivägen på 1800-talet. Platsen är känd under namnet Granö och bebos idag av Antti Salonen. Vägen till Puotiniemi går genom Karleby socken och stranden hör till Kelviå kommun. Puotiniemi har en färgstark historia, det är mycket intressant som inträffat där, t.o.m. spännande saker.

Författare: Toivo Sandkvist

Artikeln publicerades i Österbottningen Tisdagen den 13 september 1994.

I artikeln finns tre fotografier. Bildtexterna är: Bild 1. Strandby i Puotiniemi i augusti 1994. För 50 år sedan var här mera öppet. Härifrån viken styrde Thure ut på sina hemliga båtfärder till Sverige.
Bild 2. Thure J. Bredskär var också med under Frihetskriget 1918. Han genomgick krigsskolan i Vörå och förflyttades i mars till Tammerforstrakten.
Bild 3. Bredskärs dotter Salli och svärsonen Elis Kokko bor i Thures och Lempis hus. Elis kom med i bilden 1945.